Ibland går allting bara inte som det ska för mig.
Ni kan kalla det payback eller otur men nu ska jag berätta för er om dagen som inte riktigt gick som den skulle.
Vaknade upp av att svetten rann längs hela min kropp utan att kunna höra ljudet av fläkten.
Jag inser snabbt att jag inte är speciellt utvilad vilket kanske är rätt så självklart med tanke på dagarna som gått.
Skulle helst av allt velat lägga mig i ett kallt bad med en hink brevid och bara spy, men insåg att jag var tvungen att ta mig i kragen och ta tag i min sista dag på Bali.
Eftersom jag självklart inte packade min väska innan jag och luke började dricka junglejuice så var alla mina saker utspridda i hela rummet.
Fläkten funkade inte pga strömavbrott.
Hur gör man då när man ska packa väskan och tvätta håret i fullkomligt mörker?
Jag bokstavligen släpade ur alla saker ut ur rummet och ut på balkongen för att där sedan pussla ihop örhängen och sortera tvätt.
Efter att ha gått in i alla möbler och slagit huvudet i garderoben lyckades jag även tvätta håret.
När jag nu skulle checka ut och betala min skuld hade jag som väntat inga pengar och eftersom det inte fanns någon ström så fungerade inte heller någon av alla ATM´s
Lyckades skrapa ihop tillräkligt med pengar för att betala rummet och stod nu ensam utan pengar på poppies 2 och försökte klura ut hur jag skulle lyckas med shoppingen som jag skjutit upp till sista dagen.
Det gick liksom inte, No shopping for me.
När ATM´s började fungera var klockan 1 timma innan avfärd och jag spenderade den väl på stranden med mina vänner. Bjöd min favoritflicka på mc donalds och hela gänget på glass.
När min nuvarande amerikanska resekamrat dök upp på stranden lite senare än väntat och jag redan insett att jag glömt min favorit tröja på rummet blev det bråttom.
Taxi tillbaka till hotellet
Städaren hade plockat ihop en hel säck med saker som var kvar i rummet efter min sk packning, men jag tog bara tröjan och sprang.
Kom försent till flygplatsen och vi fick som vanligt springa igenom allting.
Väl i Singapore fick vi inte gå på planet för att vi inte hade en flygbiljett ut ur landet, Cebu airlines vägrade och hjälpa oss och när det tillslut stod LAST CALL på skärmen och jag äntligen fått igenom en biljettbokning med Jetstar fick vi springa, IGEN!
Det sista som kom ur min mun när vi lämnade incheckningsdisken var
- Please tell the fucking Cebu cunt airline to fuck off.
Och underbara Tiger Airways skrattade med mig.
Nu trodde vi att vi var klara, och köpte ett 6pack öl och slappnade av.
Behöver jag nämna att vi var sist på planet?
När vi nu stiger av planet i Manila, i landet vi svurit åt för att komma in i så slår det oss att vi faktiskt inte vet någonting om filippinerna
Vart vi ska, Hur mycket 100 pesos är? eller i huvudtaget någonting alls.
Vi hookar upp med 2 tjejer och bestämmer oss för att dela en taxi någonstans.
Vi hittar ett hostel
(tack vare Ethel och morfar present till mig).
När bara ett rum finns ledigt så var det helt enkelt inte värre än att vi alla 4 fick dela ett rum 5 dollar natten för 4 personer packade som sillar..
