Jag firar 2 år som singel idag.

Just det.
2år av synd, 2år glädje, 2år av ren frihet och enkelhet.

Jag borde fira det med en skandal fylla och avsluta med att knulla en random kille på en bardisk.

Men jag gör inte sånt, inte min stil.

Man brukar säga att tiden går fort när man har kul.

Satan vad fort tiden gått.

Dem senaste två åren har vart dom bästa i mitt liv.

Jag har aldrig mått bättre än nu, Nöjd med tillvaron och ser framåt i tiden med ett stort leende på läpparna.

Självklart kommer det dyka upp problem snart, om det inte dyker upp så brukar jag vara rätt så bra på att fixa problem jag själv.

Men jag är inte alls orolig för det löser sig.

Jag älskar enkelheten i mitt liv, jag har inga måsten och kan göra precis vad jag vill, när jag vill och precis hur fan jag vill.

Sanningen är att livet kommer inte bli enklare än så här, jag kommer heller aldrig bli varken yngre eller snyggare än nu.

Jag trivs med det faktum att jag inte har en blekaste aning om vart jag kommer leva mitt liv, med vem jag kommer leva med, eller om jag överhuvudtaget kommer vara i livet.

Mitt liv är en resa som ska göras till 100% under tiden mot min slutdestination.

Jag vill inte ligga där när resan är slut och gråta över att jag glömt leva.

Jag vill inte vara ett bittert lik.

Och NEJ mamma och pappa jag har inte börjat knarka lyckopiller så oroa er inte, Jag är bara high on life.

Btw, Tack för att jag finns!

Life is a journey, not a destination