Poledancing och pingpongshow i Patong, deltog dock bara i det förstnämnda. Nån måtta får det vara, ingen som ska stoppa upp guldfiskar och fåglar i min fitta.
Rätt så äckligt igentligen, de var ju inga snärtor direkt. Mer bushwoman från urskogen som stod på scenen.

Vi gjorde hollywood istället, klassiker.

"Dont you fucking steal my pole". Älskart.

Som ni kanske förstår har vi lämnat Koh samui bakom oss, vi befinner oss just nu 25 min ifrån patong i ett mansion.
Här ska vi vänta in vår kära vän Lina innan vi beger oss till phi phi för nya jävulstyg.
Koh samui var rätt så trevligt, jag och min vän Djungel Gösta AKA Ida drog ut i skogen och åkte linbana och klättrade i vattenfall. Skön kontrast.
Blir rätt så stolt över min modiga vän som för några veckor sedan aldrig någonsin trott att hon skulle hänga 70 meter upp i djungeln i ett snöre. Det tar sig liksom, med den här takten kommer hon komma tillbaka till Eskilstuna utan några som helst hämningar eller för den delen skam i kroppen.. Ärligt talat så är jag rätt så stolt över mig själv med. Jag är igentligen höjdrädd, men för inte alls länge sedan gillade jag heller inte paprika. Dags att vänja sig med höjder innan fallskärmshoppningen.
Självklart var jag det jag som kläckte "Can I do it upsidedown?PLEASE!!" och självklart fick jag det. Underbar känsla att hänga fritt och slungas bland träden, även om det inte var skönt att slå fejjan i en buske.
Hur som helst så var det jävligt kul och ingen blev skadad även om Ida hävdar att hennes "rivsår" på benet var mer lik en krigsskada.

Saknar kohphangan vad fan. Det finns ingen ö som är skönare att lämna, inte heller någon ö som är mer extas att komma tillbaka till. Har trots allt spenderat mer till på phangan senaste året än i Eskilstuna. Syndens Ö

Stranden kallar på mig, ska ge mig på ett försök att få bort krigsbrännan från igår...