Fått frågor nyligen om vad jag gör och hur jag känner om att vara borta från min familj och vänner..

Jag önskar att alla jag känner någon gång fick uppleva vad jag gör dagligen.

Flera gånger om dagen stannar jag upp och bara funderar på hur tur jag har haft i livet.

Ödet spelar stor roll i mitt liv, hur hamnade jag här?! Tänker tillbaka och lägger ihop pusselbitar av händelser och människor jag mött, allt spelar roll.

Hade det inte vart för allt strul med mitt visa hade jag inte hamnat här i queenstown och om min busschaufför inte släppt mig av på fel ställe hade jag aldrig jobbat på Base i Melbourne. Om jag inte jobbat där hade jag inte haft jobbet jag har idag som jag älskar.

Hade det inte vart för vulkanutbrottet på Island hade jag inte träffat Andy. Små saker som händer som gör stor skillnad i livet.

Jag är så sjukt tacksam att jag fått lära känna människor över hela världen, folk jag dagligen har kontakt med som jag träffat på något konstigt sätt 3 år tillbaka.

Utan mina föräldrar hade jag aldrig haft chansen att åka till Hawaii, och hade jag inte åkt dit hade jag förmodligen fortfarande vart kvar i Eskilstuna.

Mamma kommer aldrig vara nöjd med mig på andra sidan jorden men som sagt hon har inget val. Pappa förstår mig mer och skulle förmodligen gjort samma sak om han hade haft chansen.

Självklart offrar jag mycket med att inte vara kvar och tro mig när jag säger att det inte är lätt. Mina äldre släktingar blir gamla, mamma och pappa lever livets goda dagar och värst av allt är att jag känner mig som värdens sämsta syster.

Mest av allt skulle jag vilja ha min familj nära mig men jag kan inte leva mitt liv genom min familj.. Jag är inte 15år längre utan vuxen och bygger ihop mitt eget liv.