Sätter färg på mina ord och din tillvaro!
There´s always fiction in the space between.

26.2.11

Ibland går allting bara inte som det ska för mig.
Ni kan kalla det payback eller otur men nu ska jag berätta för er om dagen som inte riktigt gick som den skulle.

Vaknade upp av att svetten rann längs hela min kropp utan att kunna höra ljudet av fläkten.
Jag inser snabbt att jag inte är speciellt utvilad vilket kanske är rätt så självklart med tanke på dagarna som gått.
Skulle helst av allt velat lägga mig i ett kallt bad med en hink brevid och bara spy, men insåg att jag var tvungen att ta mig i kragen och ta tag i min sista dag på Bali.
Eftersom jag självklart inte packade min väska innan jag och luke började dricka junglejuice så var alla mina saker utspridda i hela rummet.
Fläkten funkade inte pga strömavbrott.
Hur gör man då när man ska packa väskan och tvätta håret i fullkomligt mörker?
Jag bokstavligen släpade ur alla saker ut ur rummet och ut på balkongen för att där sedan pussla ihop örhängen och sortera tvätt.
Efter att ha gått in i alla möbler och slagit huvudet i garderoben lyckades jag även tvätta håret.

När jag nu skulle checka ut och betala min skuld hade jag som väntat inga pengar och eftersom det inte fanns någon ström så fungerade inte heller någon av alla ATM´s
Lyckades skrapa ihop tillräkligt med pengar för att betala rummet och stod nu ensam utan pengar på poppies 2 och försökte klura ut hur jag skulle lyckas med shoppingen som jag skjutit upp till sista dagen.
Det gick liksom inte, No shopping for me.
När ATM´s började fungera var klockan 1 timma innan avfärd och jag spenderade den väl på stranden med mina vänner. Bjöd min favoritflicka på mc donalds och hela gänget på glass.

När min nuvarande amerikanska resekamrat dök upp på stranden lite senare än väntat och jag redan insett att jag glömt min favorit tröja på rummet blev det bråttom.
Taxi tillbaka till hotellet
Städaren hade plockat ihop en hel säck med saker som var kvar i rummet efter min sk packning, men jag tog bara tröjan och sprang.

Kom försent till flygplatsen och vi fick som vanligt springa igenom allting.
Väl i Singapore fick vi inte gå på planet för att vi inte hade en flygbiljett ut ur landet, Cebu airlines vägrade och hjälpa oss och när det tillslut stod LAST CALL på skärmen och jag äntligen fått igenom en biljettbokning med Jetstar fick vi springa, IGEN!
Det sista som kom ur min mun när vi lämnade incheckningsdisken var
- Please tell the fucking Cebu cunt airline to fuck off.
Och underbara Tiger Airways skrattade med mig.
Nu trodde vi att vi var klara, och köpte ett 6pack öl och slappnade av.
Behöver jag nämna att vi var sist på planet?

När vi nu stiger av planet i Manila, i landet vi svurit åt för att komma in i så slår det oss att vi faktiskt inte vet någonting om filippinerna
Vart vi ska, Hur mycket 100 pesos är? eller i huvudtaget någonting alls.
Vi hookar upp med 2 tjejer och bestämmer oss för att dela en taxi någonstans.
Vi hittar ett hostel
(tack vare Ethel och morfar present till mig).
När bara ett rum finns ledigt så var det helt enkelt inte värre än att vi alla 4 fick dela ett rum 5 dollar natten för 4 personer packade som sillar..

21.2.11






Quiet night in Kuta? Det gick.. nästan
Sprang på 2 ryska tjejjer och en kille från canada och skakade rumpa med ett killgäng från australien som var på svensexa. Dom fullständigt älskade mig och jag fick en souvenir.

Somnade i bilen på väg hem efter en middag och solnedgång någonstans vid dreamland och eftersom jag hade ca 2 timmars flygbokande framför mig så tyckte jag att jag förtjänade en massage.
Jag har vidrig träningsvärk från surfingen igår och det kändes som att jag skulle dö.
Hon var jävligt hårdhänt och älskade att massera min rumpa.
Får väll inte klaga på en $5 massage och om inte annat så luktar jag jävligt gott.

Jag har fått jävligt mycket gjort sen mina 2 kroppsdelar lämnat mig.
Fixade ett simkort och var nöjd över att ha en telefon igen.
Blev glad och förvånad att jag både fick ta emot både sms och samtal innom några timmars uthängning.
Självklart tappade jag bort telefonen andra dagen, men det är en helt annan sak.
Rensat mina väskor och sytt och klistrat och färgat ögonbryn.
Nästan lika efektiv som min mor.
Sen har den mesta övriga tiden spenderats på skygarden eller espresso bar men det hör inte till.
Häromdagen på EB drack jag öl med michael williams, 2 amerikaner och en döv indones som kunde skriva och läsa svenska.
Trevliga lirare liksom.
Ni som aldrig har levt i en ryggsäck kanske tycker att det verkar vara en piece of cake.
Jag har redan ledsnat på mina kläder och tappat bort och blivit av med saker till höger och vänster.
Jag borde resa utan alla sorts värdesaker men det skulle nog inte funka.
Jag har tur som fortfarande har kvar datorn, ipoden och hårddisken.
Dags att hålla lite koll på saker och ting framöver. Det är tur att jag har försäkring..... Eller neej just ja, det glömde jag ju bort att teckna...
Ny kamera har jag köpt, flashig som satan. Vi får se hur länge den funkar med tanke på att jag redan haft den i vattnet.

Jag flyger till filippinerna imorgon, någon som har nått restips?

Eftersom jag nu inte kommer ha en telefon vill jag passa på att nämna till er som kallar er för vänner att det finns någonting som heter skype!
Add me or get the fuck out of my life!

19.2.11


Det är liksom tyst
Vi har ett uppehåll i vårt förhållande, och jag accepterar det.
Jag säger alltid och uppmanar vänner att de ska göra vad man känner för, även om det ibland kan vara på andras bekostnad.
Du måste ibland vara lite självisk för att komma någon vart i livet. Jag är egoist, jävligt lycklig sådan dock.
Du är skyldig dig själv att vara lycklig!

Första natten ensam är avklarad..
Varför ska jag träna på att vara ensam när jag vet att jag inte kommer få en ensam stund.
Igår var jag inte ensam en sekund, hade ju iof en stalker så det kanske hjälpte.
Kvällen var bra, även fast den avslutades på sjukhuset efter en brutal tårgasattack utanför nattklubben. Ingen som helst fara med mig förutom att mina ögon såg ut som att de övernattat i en gaskammare med hitler skedandes. Eftersom jag redan har hostan från hellvetet på besök så kände jag inte så mycket förutom svidande ögon.
Vi var ca 20 st som fick åka till en klinik bara för att vara på den säkra sidan. Tror att det var polisen eller någon vakt som var de skyldiga och därför var vi tvungna att kollas upp.



Igår var jag på stranden och kollade solnedgången. När jag satt där kände jag ett lyckorus genom kroppen, samtidigt som jag sneglade bort mot flygplatsen för att få glimten av Ida och Linas flygplan som lyfte med destination Malaysia.
Även om jag kommer sakna dem och vet att dom kommer träffa screwcrew och ha det sjukt kul utan mig så kunde jag ändå inte sluta lé.
B frågade mig efter ett tag varför jag var tyst och fick till svar att -jag är bara glad.
Visst skulle jag vilja hänga med och ta en tugga av chili the hottie men jag är inte färdig med Bali än.
Livet på en pinne som Ida alltid säger

Visst vet även jag att livet inte alltid är en dans på rosor, men när rosorna finns där så är det klart som fan jag som dansar så länge det går.


Ikväll ska jag hänga med mina replacement friends som jag hittat, i morgon drar jag till Ulu watu.

Rätt så patetiskt inlägg men ni förstår nog innebörden<

/div>




15.2.11

Bali är bali
Och jag älskar det.


Självklart går ingenting som smort här på Bali, men det får man liksom räkna med... Bali är ju som sagt Bali
---
En kamera mindre
En stukad fot
2 motobike crashar
5 tatueringar
En fucked röst
Och en jävla massa Bintang senare..

Kan även tillägga att jag för första gången på länge vart stolt över någonting svenskt.
Adrian Lux, Swedish house mafia och pryda spelandes i högtalarna på en 6 vånings nattklubb på Bali.
Dock varade det inte länge för svenska vidrigheten påminde mig när vi sprang på några som vanligt patetiska svenska killar.
Faa-an Ta er i kragen era jävla tråkmånsar, ni förstör utsikten med era fula barnansiken och backslick.

Jag är ledsen men jag avslutar här, kan inte koncentrera mig.
Poppies 2 och min öl är alldeles för intressant just nu.
Ciao







7.2.11

Det finns ingenting som får mig så arg som när det inte funkar att boka saker via internet.
Idag var jag nära att ta till mamma ninas metod och åka till flygplatsen och knivhota air asia.
Vill man till bali så vill man bara!
Hur som helst så är det fixat nu och jag är verlycklig..
Nu ska det njutas av de sista tv dagarna på langkawi.
Idag ska Alex ta oss med ut på utflykt. Igår var det Scott och Thomas som tog med oss på en roadtrip. Beskte kok beach träffade apor och spottade på krokodiler.
Vi hittade en Australiensk deli shop och fick äntligen smaka på några efterlängtade delikatesser, säger bara. Don't you vegimite my sandwich mister..

5.2.11


Det sägs att man ska ta seden dit man kommer.
Om man har råd att försörja och kan tillfredställa sina fruar, Ja då får man ha 3.
Jag, Lina och Ida drog ut på äventyr med Thomas idag, de andra jobbade.
Vi sa att vi ville till höger och då blev det så.
Badade på four seasons och drack öl i havet, hade det bra med andra ord.
När vi var färdig strandade åkte vi till båten som pojkarna jobbar på och fick en guidad rundtur på aset.
Ingen jolle direkt... 94 meter lyx.
Kaptenen som var bakfull efter hans och linas jägerbomb's drickande i går visade oss hur man styrde båten.

Nöjda och belåtna ska vi nu boka lite flyg till nästa vecka, för inte kan vi dra än...
På onsdag ser det ut som att vi drar till Bali.

Hade det vart så att jag höll på och töntade mig med den nya facebook funktionen så hade jag på onsdag 23.44 loggat in från Bounty eller Poppies 2.
Men näej, funktionen är pinsamt patetisk.







4.2.11

Jag är den lyckligaste i hela världen
Inatt vaknade jag av att jag pussade och försökte sova på idas arm.. När jag berättade det imorse så var Lina förvånad över att hon faktisk gjort precis samma sak.
Langkawi var inte så dumt iallafall.

Hur som helst.
Jag mår fruktansvärt bra! (trots mörbulltad kropp)
Punkt
Punkt

That's all!

3.2.11





Om ni har mig på facebook så kanske ni av den nyupplagda bilden förstår att det inte är för vårt fräscha rum vi stannar här...

Just nu vet vi liksom inte vart vi ska ta vägen och har det alldeles för bra här.
Igår satt jag och kollade flyg och just nu vore det ultimata KL-->Bali-->Manila-->Bkk-->Laos--> Sen fastnar vi nog i Laos. Tubing kommer bli min död!

Kan ni ens förstå hur glad jag är att jag har fått tillbringat snart 2 månader med mina bästa vänner på helt sjuka jävla platser och med alldeles för galna upptåg?!
Hur många får det när man är 25år och halvvägs ner i graven?
Hur som helst så stannar vi kvar några dagar och fortsätter med att hänga på stranden, dricka rom och kolla när snygga killar leker rugby.
Jag klagar inte :)

1.2.11


Vi Skulle ingentligen vart på 1/3 flyg med destination Bangkok just nu.
Istället sitter jag fortfarande kvar på Langkawi och Breakfast bar och äter en baguette.
Det kan inte alltid bli som man planerat.
När vi mot alla odds fick gå på flyget i KL till Langkawi var vi lyckliga. Att komma till flygplatsen 10 innan planet ska lyfta är inte så jävla smart.
Det fanns som sagt anledningar till det med.

Hur som helst så lämnade vi KL något slitna och jag med rosa hår.
Väl framme har vi som vanligt strand och bar turistat och underhåller oss ganska bra med malibu pineapple drinkar liggandes i sanden.
vi klagar inte kan man säga.

Jag stannade inne en dag och pratade med de jag saknar allra mest och bokade flygbiljett till Melbourne och fixade mitt Oz visum.
Lina och Ida jobbade hårt på stranden med brännan och fixade även en middagsplaner med ett yacht crew som vi sprang på kvällen innan på ett mindre normalt men underskattat sätt.
Som sagt, vad mer kan man begära?

Hur som helst så bestämde vi oss nångång inatt för att flyget kan fucka off och vi stannar kvar här nån dag eller några till.