Det är liksom tyst

Vi har ett uppehåll i vårt förhållande, och jag accepterar det.

Jag säger alltid och uppmanar vänner att de ska göra vad man känner för, även om det ibland kan vara på andras bekostnad.

Du måste ibland vara lite självisk för att komma någon vart i livet. Jag är egoist, jävligt lycklig sådan dock.

Du är skyldig dig själv att vara lycklig!

Första natten ensam är avklarad..

Varför ska jag träna på att vara ensam när jag vet att jag inte kommer få en ensam stund.

Igår var jag inte ensam en sekund, hade ju iof en stalker så det kanske hjälpte.

Kvällen var bra, även fast den avslutades på sjukhuset efter en brutal tårgasattack utanför nattklubben. Ingen som helst fara med mig förutom att mina ögon såg ut som att de övernattat i en gaskammare med hitler skedandes. Eftersom jag redan har hostan från hellvetet på besök så kände jag inte så mycket förutom svidande ögon.

Vi var ca 20 st som fick åka till en klinik bara för att vara på den säkra sidan. Tror att det var polisen eller någon vakt som var de skyldiga och därför var vi tvungna att kollas upp.

Igår var jag på stranden och kollade solnedgången. När jag satt där kände jag ett lyckorus genom kroppen, samtidigt som jag sneglade bort mot flygplatsen för att få glimten av Ida och Linas flygplan som lyfte med destination Malaysia.

Även om jag kommer sakna dem och vet att dom kommer träffa screwcrew och ha det sjukt kul utan mig så kunde jag ändå inte sluta lé.

B frågade mig efter ett tag varför jag var tyst och fick till svar att -jag är bara glad.

Visst skulle jag vilja hänga med och ta en tugga av chili the hottie men jag är inte färdig med Bali än.

Livet på en pinne som Ida alltid säger

Visst vet även jag att livet inte alltid är en dans på rosor, men när rosorna finns där så är det klart som fan jag som dansar så länge det går.

Ikväll ska jag hänga med mina replacement friends som jag hittat, i morgon drar jag till Ulu watu.

Rätt så patetiskt inlägg men ni förstår nog innebörden<

/div>