Borocay, nej inte direkt.

Tyfonen gjorde så att vår båt blev inställd, eftersom båten bara går tre dagar i veckan så blev det inge boracay för mig inte!

Solen tittade fram och jag hade redan ställt in mig på att lämna ön så varför inte hyra en spiderboat och åka vidare till Malapascua?Suverän idé tyckte jag. Enligt min irländska reseguide Andy skulle Malapascua va ett nice ställe.

Det gick sådär...

Båten gick sönder i mitten av havet, så ganska självklart blev dagens ord blev sparkplug. Solen gassade och eftersom låset på min väska strejkade blev det ingen solskyddfaktor till oss. Några timmar senare efter att vi paddlat in till närmsta ö och självklart strandat i en kareokebar var vi på väg igen. Stormen också.

När vi väl kom fram till malapascua var vi genomblöta och såg ut som kräftor, Jag i ansiket och Matt´s hela kropp.

Blir ni förvånade när ni läser detta eller börjar ni förstå min otur jag har som vardag?

Hur som helst så gick vi till närmaste dykshop för att boka morgondagens dyk. Instruktören var inte så imponerad av min erfarenhet och sa "You are diving with me tomorrow".

Natten spenderandes i sängen med feberfrossa gungandes till sömns av grannarna som lekte kaniner, rätt så hemsk upplevelse att dela säng med någon ENDAST av anledningen att det inte finns två sängar och sedan ha grannar som har sex på andra sidan av bambuväggen. Det blev ca 10 avsnitt av entourage den natten. 2 timmar sömn eftersom klockan var ställd på 04.40....

Men så lätt blir ni inte av med mig, jag överlever även om jag leker haj mat.

Överlevde både morgon och eftermiddagsdyket

Fick se hajjar, delfiner och lite andra lösaktiga fiskar, min instruktör fick mig och ta på alla möjliga fiskar och saker nere på botten trots att jag lovat mig själv att aldrig mer nudda någonting under ytan.

När vi kom upp sa han att jag var jätteduktig på någonting jag inte förstod vad han menade.

Helt otrolig känsla att sitta mitt ute på havet och se en soluppgång för att efter några minuter se hajjar som är flera meter stora.

Malapascua är förövrigt helt underbart, älskar varenda sekund.

Jag vet att jag har det betydligt lugnare än Lina och Ida som garanterat inte har en lugn stund på Boracay.

Om 5 dagar blir det återförening i Bangkok för att spendera sista veckan i Laos innan jag flyger vidare till Melbourne.

Är det bara jag eller är ni medvetna på att ni är värdelösa på att kommentera?

Jag vet att ni läser, hur svårt kan det vara att trycka på några knappar och säga hej eller whatever?. Skärpning fan eller har jag bara skittråkiga läsare som inte vågar skriva några rader nån gång i halvåret?