Framme, tänker jag..

Gråtmarathon i taxin efter jag lämnade Ida och Lina.

Jag antar att allt hann i kapp mig..

Jag grinade mest för min lillebror och att livet är fucking orättvist.

Ida och Lina..

Jag hatar som sagt att säga hejdå och önskade helst att jag bara kunde sprungit ifrån dem..

Vi har haft en helt sinnessjuk jävla resa, och jag är världens lyckligaste som fått dela den med er.

Tack!

Hur som helst så ibland måste man bara släppa ut allt, även om det är i en taxi i Bangkok.

Torkade tårarna och satte mig på flyget, hamnade brevid en kille som nästintill hotade mig. Jag fick inte under några som helst omständigheter väcka honom under hela flygningen.

Det gjorde jag inte.

Toabesöken blev jobbiga eftersom jag fick klättra över honom gränslandes med min söta rumpa.

När flygvärdinnan kom med hans förbeställda mat var det inte mer än rätt att jag snodde maten av honom, stal även hans filt.

Australien tog emot mig med ett leénde, landet älskar mig helt enkelt.

Ömsesidig kärlek skulle man kunna säga.

Det tog mig en timma innan jag fick jobb som promotion girl på mitt hostel och bor gratis.

Köket är översvämmat så jag har även frukost och middag gratis.

Mitt första arbetspass gjorde jag på St paddy´s day, rätt så full av all grön öl och med en irländsk flagga målad i ansiktet. 'kiss me I´m irish' lyckades rätt så bra.

Kvällen spenderades med galna jävla irländare och avslutades på klassiskt irländskt sätt!

Det var allt.